Stillsamt på det dåliga viset

Kruxet med att blogga är då när det aldrig händer något. När man* är tråkig & sjuk, men inte tillräckligt tråkig & sjuk för att klaga på ett bra, engagerat sätt. Då kommer prestationsångesten. I början låtsas man inte om den, man bloggar ändå. Men till sist kommer man till punkten då man helt slutar blogga – det finns ju ändå inget vettigt att säga. Ungefär där lämnade jag er för ett år sedan. 

Mycket och inget har hänt sen dess. Jag känner mig fast i tillvaron & vill så gärna ha något att se fram emot. En stor, positiv förändring. Men utan all tumult, som ju förändringar ofta ger på köpet. Så jag sitter lugnt i båten & nöjer mig. Snart är det iaf sommar & då kan jag hänga med familjen hela dagarna.

Det som har hänt de senaste fem månaderna har förvärrat vår livsglädje med flera kilo, men vi hänger kvar. Förra veckan toppade vi med att bli stående på E18 med trasig bil & det ledde ju iaf till en ny bil. Tur i oturen kan man säga. (Plus att bilen är röd!)

*man=jag

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s