Silvermedalj är bara en myt

Låt mig säga såhär: När man varit på två arbetsintervjuer & gjort arbetsprover till ett & samma jobb så blir man väldigt ledsen när man faller på mållinjen. Igen. För tredje gången kommer jag på en andraplats. Alla gångerna pga för lite erfarenhet. Och alla tre jobben har jag verkligen, verkligen varit sugen på.

Kuken!

Vi levde lyxliv. Om så bara för några timmar.

20131026-165255.jpg
Vi var på kärleksdejt på Farang i fredags. Vi började med drinkar i barnen.

20131026-165314.jpg
Den här drinken är min näst bästa drink av alla jag druckit! Massa ingefära & krydda.

20131026-165332.jpg
Sen var det dags för en åttarätters avsmakningsmeny! Så overkligt gott allting!

20131026-165348.jpg

20131026-165407.jpg

20131026-165420.jpg

20131026-165437.jpg

20131026-165451.jpg

20131026-165505.jpg

20131026-165517.jpg
Efteråt mötte vi upp några vänner. Det kan hända att jag blev lite full.

20131026-165543.jpg
Kvällen får fem diamanter av fem möjliga!

Livet och veckoschemat

Livet – detta lilla ekorrhjul bestående av matlagning, tvätt, dammsugning och nattning av barn. Snart innehåller det också jobb. Som jag längtar! Arbetsgifvare – vänligen telefonera mig imorgon. Jag står till eder tjänst.

Veckans kompisdejter:

Måndag – blivande chefer
Tisdag – lekrummets gosedjur
Onsdag – Annelie (som fått magsjuka idag!)
Torsdag – Linda
Fredag – Nina & Stina (de fina)

Sen ska vi ha romantisk dejt imorgon, jag & min man. Då passar självklart min kropp på att få mens igen, 2,5 vecka sen sist. Skit påre kropphen!

Gnällande, arbetslös biatch

Kastas av och an – utan fokus. Orkar inte skriva. Måste skriva! För hjärnan och hjärtat. Om känslorna och sånt som inte syns. Kanske inte finns? För vem är jag att gråta och må dåligt när så många andra mår så mycket sämre? En medelklasstjej i ett överklassamhälle. Arbetslös. Och det är jobbsökandet som tär. För jag söker, men utan att finna. Och jag ska vara så jä-hä-hääävla glad att jag är med i slutprocesser tydligen. Men det räcker inte. Jag vill faktiskt jobba och skriva på heltid – skjuta ur mig kreativa idéer. Inte slösa dem på mössor och kransar. De blir väl fina – men ändå halvdana. I det skrivna ordet känner jag mig trygg. Förutom dessa jävla jobbsök. Uppenbarligen räcker inte ett bra brev – man ska även ha 15 års erfarenhet i branschen, expertis om nästa CMS-verktyg & ett kontrakt med Djävulen. Vet ni var hen bor?